söndag 16 augusti 2015

Ny bok om DNA-forskning

I morse såg jag ett intressant inslag på Nyhetsmorgon i TV 4, jag bifogar en länk till inslaget här: Inslag TV4
Det handlade om vetenskapsjournalisten Karin Bojs som gett ut en ny bok om hur DNA-forskningen kan kartlägga Europas befolkning och hon har sin egen släkt som genomgående exempel. Boken heter Min europeiska familj de senaste 54 000 åren. Ska läsa!

Min europeiska familj : de senaste 54 000 åren

I inslaget tipsade hon om en webbsida där man kan börja titta om man är intresserad av DNA i släktforskningen och det  är Svenska Sällskapet för Genetisk Genealogi, SSGG

onsdag 1 juli 2015

En masmästares död

Det visar sig att det finns mycket intressant i kyrkböckerna från Gnarsp (som det faktiskt ska uttalas) och här kommer en hemskhet ur dödboken (Gnarp C:1):


”Lijk Anno Christi 1691. Johan Andersson, masmästare.
Dnca V. Trinitis Upbars Masmästaren här wijd Gnarp Masugn, Johan Andersson, hwilken genom en olyckelig händelse, ther han i Masugnen war, i thet han skulle klifwa up på Juulstocken ther bälljorne gingo och något laga, föll neder och hufwudet föll åth den blåsbällian wijd (när) hon neder gick, ther hans hufwud sönderkråssades. Han omförde sitt lefwerne i lijfstijden uthi Gudzfruchtan, sachtmodighet och wänligit umgänge med alla, war i sitt Embete förfaren och thet med flijt ijdkade. Hafr warit twenne resor gift, den senare hustrun han efter sig i sorgen läpnade hette Hustru Sara Olofzdotter från Gefle;  Nederlades i en graf Öster Sör om wägen ifrån wapnhuuset. Hans ålder war 47 åhr.”

När jag tänker efter har den här olyckan en viss likhet med den där pigan i Stöde som ramlade ner och blev skendöd i ett av mina tidigare inlägg. Det är farligt att klättra! Använd åtminstone en stadig stege eller pall och klättra inte på inredningen eller maskindelar!




Hedersdag

Begreppet hedersdag har ni kanske stött på i till exempel Kyrkans räkenskaper då en man skänkt pengar till kyrkan "på sin hedersdag"? Det betyder helt enkelt att det är hans bröllopsdag - kan vara bra att veta. Ofta finns kyrkans räkenskaper från tidigare år än övriga kyrkböcker. I räkenskaperna kan man också få tips om dödsdatum då en son har skänkt pengar till kyrkan som "testamente efter sin salige fader" till exempel.
På första bilden ser man ett exempel på begreppet hedersdag då det används i en lysnings- och vigselbok från Gnarp. För övrigt en av de vackraste kyrkböcker jag sett med en mycket estetiskt lagd kyrkoherde, så jag tar ett exempel till med hans fina överrubrik "Brudefolk Anno 1704".
Gnarp C:1; Anno 1700. Dz 6 Jan. Die S. Epiphania hade Oloff Andersson i Rogsta sin hedersdag med Karen Andersdtr ifrån Wallen och wardt bröllopet hållit i Brudgummens faders, Anders Olofssons, gårdh i Rogsta.










tisdag 23 juni 2015

Pojken som kom bort och hem igen



I Hassela  kyrkbok kan man läsa om en märklig händelse som inte är daterad men som troligen inträffade omkring 1640-50 och som nedtecknats av prästen långt senare i hans historik över Hasselabygden.[1]

Peder Olofsson hette en liten pojke som bodde i  Svedje i Hassela socken.  Hans far hette Olof Persson och han var, enligt prästen, socknens ålderman och föreståndare. Gården var en av två i byn Svedje, den hade beteckningen Svedje nr 2 och den låg längst norrut av de båda gårdarna.  En sommarmorgon då Peder var 6 år försvann han från gården – när resten av familjen vaknade var Peder borta.  Det antogs att han vaknat och hört koskällorna då djuren kom hem i från skogen. Barnen i gården tyckte det var roligt att springa ut och möta korna, och troligen var det precis det Peder gjort. Han hade inte klätt på sig först utan sprungit ut i bara skjortan. Troligen hade djuren sen vänt och gått in i skogen igen och då hade Peder följt efter dem.  I sex veckor letade man förtvivlat efter honom. Hela församlingen hjälpte till men man hittade honom inte. Till slut gav föräldrarna upp och ”gaf honom förlorad”.  Man beslöt sig för att hålla en liten begravning och tacksägelse efter Peder på söndagen. Men då inträffade ett mirakel. Samma dag som begravningen hölls, blev han hittad av ett par vallhjon i skogen vid Thorsås, på en myr kallad Panmyran som låg 1,5 fjärdingsväg (ca 4 km)  norr om byn.[2] Det prästen kallade Thorsås är ett berg som numera heter Tosås.  Panmyran har jag inte lyckats hitta, men på kartan ser man symboler för myrmark norr om berget,  söder om Mörtsjön så det var troligen i det området pojken hittades.

Peder tycks ha hunnit bli alldeles förvildad under sina sex veckor i skogen, för vallhjonen berättade att de hade haft svårt att få fatt i honom. Han ”hol undan och war tämeligen stygg”. Väl hemma berättade Peder hur han haft det. Varje natt hade en vit hund legat på hans fötter, och på dagarna hade ett ”stort kvinnfolk” gett honom dricka ur ett stop. Den drickan längtade Peder länge efter att få dricka igen. Så avslutar prästen sin berättelse med att tala om att Peder så småningom gifte sig och blev bonde i Enånger. (Jag kanske letar rätt på honom i Enångers kyrkböcker sen.)

I Hasselas släktbok hittar man Olof Persson under rubriken S2V. Olof Persson var bonde i Svedje 2, enligt jordboken för 1631-1655. Sonen Peder finns inte med i släktboken, men det kan bero på att han flyttade till Enånger.  Däremot finns två syskon till Peder med, det är Lars, född 1635 och Anders, född 1640. Det är rimligt att tro att Peder föddes däromkring och då kan han ha varit sex år omkring 1640-50. Jag tycker att den här berättelsen är så fascinerande. Vem var den stora kvinnan som gav honom dricka (och vad var det för dricka?) Varför låg det en vit hund på hans fötter på nätterna? En annan intressant detalj är uppgiften om att korna kom hem från skogen på mornarna, då gick de tydligen på bete i skogen på nätterna?





[1] Hassela kyrkoarkiv C:2 (1706-1774)
[2] 1 fjärdings-väg=2672 m, en fjärdedel av en gammal svensk mil som var 10 688 meter. Läs mer om väghistoria här: http://www.trafikverket.se/Museer/Vagsamlingar/Samlingar--kunskap/Vaghistoria/Vaghistora/Milstolpar/

fredag 19 juni 2015

Pigan som återuppstod från de döda

Just nu rör sig min släktforskning bara kring de skogsfinska anorna i norra Hälsingland och  Medelpad, och nu letar jag bland Mickel Jonsson Finnes ättlingar från Gransjön i Stöde. Då jag bläddrade i dödboken råkade jag träffa på en anmärkning som en präst skrivit ner och som jag måste dela med mig. Det är så gott som ordagrant avskrivet ur Stöde C:1 (1688- 1772) sidan 80, med vissa ändringar som stor bokstav osv. för lättare läsning.


"Om inhyses qwinnan Brita, boende i Usland, (och förmodes den samma som anföres bland de begrafne fol. 85, infra,) fick Comminister M. Nordenström följande underrättelse år 1767 af en minnesgod man i Soknen, den han hölt wärd att här uptekna, aldenstund Kyrkoboken ej blifwit så inrättad att man enl. Kyrkolagen under wiss rubrique kan införa sådana sällsamma händelser. Bemälta piga Brita, född i östersta gården i Usland satt i en brikstuga* ensam, och då hon stigit på en stol i tanka att draga upp spjället, så föll hon under och slog så illa wid sig, att hon uptogs döder. Detta skiedde något litet före eller efter år 1690. Hon lades altså i sin egen stuga på likbordet, och säges det den tiden warit gängse i Soknen att man hollit wakstuga eller wakat öfwer liken, alla nätter medan de lågo hemma obegrafne. På samma sätt sutto därstädes, i synnerhet qwinfolken, som formerade sig en spånstuga om nätterna (de satt och spann) under det de wakade. Efter en eller annan natt inkommo jämwäl poikar och ynglingar i sällskapet, och som det då bar til stims, och de kommo att stampa och stöta bordet hwarpå den döda låg, så begynte liket gäspa och komma sig i småningom til lif igen, til de närwarandes förskräckelse. Den som altså warit ansedd för werkeligt död blef efter handen sådan att hon änteligen kunde gå upp, men talade sedermera mycket illa och blef illa förwarad til sine sinnen. Dödde år 1703."

Några sidor längre fram finns hennes dödsruna 1703, den 15 februari.: ”Brita Jonsdotter i Usland blef begrafwin. Warit enfaldiger i sit förhafwande. 65 år gammal.”  

*jag vet inte vad en brikstuga är – handskriften är tydlig så jag tror inte att det är en felläsning. Om man slår upp ordet ”brik” i Svenskt dialektlexikon har det bl a betydelsen bänk, bänkbräde och bänk innanför dörren eller vrån mellan spisen och väggen samt ”avskrankning mellan taket och bakugnsmuren i ryggåsstugor” mm. Med tanke på att hon skulle kliva upp och öppna spjället kanske det helt enkelt betyder att hon satt i den den där vrån. Någon som har ett förslag på vad brikstuga är?